Intervju med Tove Brusman, enhetschef Anhörig- och kunskapscenter

Hur kom det sig att du sökte dig till Anhörig- och kunskapscenter?

Jag hade hört mycket gott om Anhörig- och kunskapscenter. Under mitt tidigare arbetsliv har jag varit i kontakt med många anhöriga och fått inblick i deras situation. Att stötta anhöriga ser jag som ett viktigt område.

Har du någon egen erfarenhet av anhörigskap?

Precis som många andra har jag erfarenhet av olika slags anhörigskap. Som anhörig har jag under perioder i mitt liv, av olika anledningar, kommit i kontakt med vård och omsorg, vilket gett mig insikt i hur det kan vara.

Vilka erfarenheter och insikter har du fått under tiden som enhetschef för Anhörig- och kunskapscenter?

Den tydligaste insikten jag fått är nog att vi alla kan vara anhöriga på olika sätt, som barn och ungdomar, som livspartners, som föräldrar. Många har också flera anhörigskap samtidigt. Det gör att påfrestningarna kan vara stora på anhöriga.

Jag hade nog heller inte tidigare uppfattat vilken bredd arbetet på Anhörig- och kunskapscenter rymmer, både när det gäller olika anhörigskap och alla olika faser anhöriga kan vara i. Och hur svårt det är för anhöriga att se till sina egna behov. Det har också blivit tydligt för mig hur knepigt det är att nå ut till människor tidigt. Det krävs rätt tajming när man får information och därför är det viktigt att anhöriga blir tillfrågade flera gånger om de behöver stöd.

Jag har också sett vilken kraft det är för anhöriga att träffa andra i liknande situation. Att få veta hur andra hanterar sitt anhörigskap kan hjälpa i den egna situationen.

Hur ser du på Anhörig- och kunskapscenters uppdrag och hur vill du utveckla verksamheten?

Anhörig-och kunskapscenters uppdrag omfattar, förutom att erbjuda stödsamtal, olika anhöriggrupper och utbildningar, också omvärldsbevakning och att marknadsföra verksamheten på olika sätt. Vi arbetar även med att utbilda personalgrupper, i hemtjänst, på äldreboenden, LSS-boenden och boendestöd, i anhörigkompetens. Det vill säga kunskap i att möta och samverka med anhöriga. Under pandemin har vi behövt hitta digitala lösningar, vilket gjort att vi numera bland annat kan erbjuda digitala demensutbildningar för anhöriga som ett komplement till utbildningar på plats. Det är ett sätt att nå anhöriga som bor på annan ort, men som har sin närstående i Norrköping.

Vi har också utvecklat stödet till barn och unga som är anhöriga. Idag tycker jag att vi kan erbjuda ett bra stöd till dem.

I kontakten med anhöriga får vi ta del av svårigheter som de upplever. Det är viktigt att lyfta systembrister som anhöriga berättar om och föra dem vidare i vår organisation. Jag skulle också vilja förbättra dialogen med anhöriga och göra dem mer delaktiga genom exempelvis fokusgrupper.

Tid för enskilda samtal kan vi idag tillgodose snabbt. Men vi behöver också arbeta för mer flexibilitet när det gäller att erbjuda grupper och tematräffar, så vi möter anhörigas behov i tid när det efterfrågas.

Det här nyhetsbrevet tar upp det nya synsättet med Nära vård. På vilket sätt tror du att Nära vård kommer att påverka anhöriga?

Nära vård handlar om att man i högre grad ska fråga brukare och anhöriga hur de vill ha det. Personen som behöver vård och omsorgsinsatser ska stå i centrum och vara delaktig. Det som planeras framåt ska finnas nedskrivet så det är tydligt för brukare och anhöriga. Vi behöver ställa andra frågor än vad vi gör idag, men också lyssna till svaren. Idag finns en stor grupp patienter som skulle vilja vara mer aktiva i sin vård. Det gäller både regionen och kommunens hälso- och sjukvård.

Varför är anhöriga viktiga som du ser det?

Alla har vi som människor behov av kontakter med andra. Om anhörigas roll blir att vårda minskar utrymmet för relationer och risken att utveckla egen ohälsa ökar. Anhöriga är viktiga. Inte minst när den närstående inte själv kan tala för sina behov. Då är det ofta anhöriga som har bäst kunskap om dem.

Vad innebär det att ha ett anhörigperspektiv tycker du?

För mig innebär det att förstå och att sätta sig in i hur det är att vara anhörig. Vi som möter anhöriga i olika sammanhang, ska inte förvänta oss att anhöriga alltid vill vårda. Vi behöver fråga dem och inte ta det för givet.

Till sist, är det något du vill säga till anhöriga?

Jag vill uppmuntra anhöriga att prata med någon och att be om hjälp och stöd. Får man inte bra gensvar kan man alltid ta kontakt med Anhörig- och kunskapscenter. Jag tycker inte man ska gå ensam med sina tankar som anhörig. Är något svårt så prata med någon med en gång, vänta inte. Många anhöriga önskar att de tagit kontakt med oss mycket tidigare. Som enhetschef för Anhörig- och kunskapscenter har jag fått se hur bra det kan bli för anhöriga då de får hjälp att hantera sitt anhörigskap. Jag känner mig stolt över vår verksamhet och gläds också åt att tillsammans med mina medarbetare få vara med och förmedla hopp till anhöriga.