Familjehemsenheten

Familjehemsenheten är en del av socialkontoret i Norrköpings kommun. Vi arbetar med att rekrytera, utreda och utbilda familjehem, kontaktfamiljer och kontaktpersoner.

Stöd ett barn

Barn växer upp under olika villkor. De flesta barn har föräldrar som finns till hands med tid, kärlek och omsorg, men för en del barn ser verkligheten annorlunda ut.

Det finns barn och ungdomar som inte kan bo kvar i sitt hem. Det kan till exempel bero på föräldrars sjukdom, missbruk eller andra personliga problem. Barnet kan då behöva flytta till en ny familj, ett familjehem.

Andra barn och ungdomar kan bo kvar hemma men behöver fler trygga vuxna omkring sig. De kan då behöva en kontaktfamilj, det vill säga en familj de får komma till varannan helg.

Det finns även barn och ungdomar som behöver en extra vuxen att träffa på sin fritid, någon att dela tankar med och göra aktiviteter tillsammans med. De barnen och ungdomarna kan då få en kontaktperson.

En kontaktperson berättar

Mia och Fredrik Urberg

”Jag hjälper till att bryta långvarig isolering”

 – Jag har under mina år som kontaktperson lärt mig mycket om mig själv och om människan i stort. Vi har alla har ett stort behov av att platsa in, en strävan efter att vara till nytta för andra, berättar Erika Johansson, som är en av kommunens kontaktpersoner.

Vi ses på ett café, där hon också ofta fikar med de personer hon är kontaktperson till. Det är lätt att prata med Erika. Hon vill gärna berätta om hur det är att vara kontaktperson och har många svar på mina frågor. En av dem handlar om varför hon valde att bli kontaktperson.
– Jag har så länge jag kan minnas velat utbilda mig till socionom, berättar Erika. När jag fick veta att man kan vara kontaktperson och att det är brist på dem så tänkte jag att det inte behöver vara så. Hon tänkte också att det kunde vara en bra början att komma in på sin önskade yrkesbana.

Vi shoppar, går på bio, promenerar i naturen

Erika kontaktade kommunen för att få mer information om hur det är att vara kontaktperson och strax därefter blev hon kallad på intervju. Den gjordes av en familjehemssekreterare på kommunens socialkontor. Ganska kort efter att Erika blivit utredd fick hon sitt första uppdrag som kontaktperson. Familjehemssekreteraren har sedan funnits kvar som stöd, vid behov. Två gånger per år följs insatsen upp av familjehemssekreteraren.

Erika träffar sina klinter varje vecka

En kontaktpersons uppdrag kan variera i omfattning. Erika träffar sina klienter en till två gånger per vecka och varje träff är cirka två timmar lång. Vad man ska göra på träffarna kommer kontaktpersonen och klienten överens om.
– Vi shoppar, går på bio, promenerar i naturen, fikar på café och det har hänt att vi är hemma hos mig och min familj, säger Erika.
Hon har av sin familjehemssekreterare på socialkontoret blivit informerad om hur klientens genomförandeplan ser ut och vilka målen med insatsen är.
– De jag träffar har ofta haft ett stort behov av stöd för att bryta en långvarig isolering, förklarar Erika.

Får du vara med och påverka vem du blir kontaktperson till?

– Ja, min familjehemssekreterare är väldigt mån om att det ska klicka mellan mig och den jag blir kontaktperson till. De utgår från våra bådas intressen och vad vi har för önskemål om kön och ålder. Som kontaktperson har jag under åren utmanat mig själv och deltagit i aktiviteter som jag normalt sett inte hade valt, som att plocka svamp, simma i simhall, se biofilmer jag själv inte valt att se etcetera.

Var så öppen du kan, så att relationerna blir ärliga

En gång har Erika avslutat kontakten med en klient då båda kände att det inte klickade.
– Det allra viktigaste, i kontakten med familjehemssekreteraren och från första mötet med klienten, är en öppen dialog. Var så öppen du kan, så att relationerna blir ärliga och rättvisa för alla inblandade.

Erika är inne på sitt sjätte år som kontaktperson och har även lyckats värva två av sina vänner till att bli kontaktpersoner.

Vad säger din familj om ditt val att vara kontaktperson?

– Jag var kontaktperson redan före det att jag träffade min sambo och nu har vi barn, som på sätt och vis växer in i mitt kontaktpersonsuppdrag. Min sambo har hjälpt till mycket. Vi har tillsammans pratat om att så småningom ansöka som familjehem, vilket kanske blir nästa steg för oss. Jag ser det här som ett jobb, som alla andra. Det är svårt att få in det i planeringen om man inte ser uppdraget som arbetstid. Jag gör det inte för pengarna, utan inspireras av varje möte med olika människor.

En kontaktfamilj berättar
Uhrberg

"Vi såg att vi kunde hjälpa till"

– De här barnen behöver någonstans att landa, få en trygg plats. Det kan vi erbjuda.
Mia och Fredrik Urberg bor i Åtvidaberg och har varit familjehem sedan 2012 - något som de tar sig an med stort engagemang och goda rutiner.

Det hela började med att de fick en hastig förfrågan om att bli stödfamilj åt ett barn. Efter det kom frågan från Åtvidabergs kommun om de kunde tänka sig att vara familjehem. Sedan dess har fyra tonåringar bott hos dem, först från Åtvidaberg och sen från Linköping.
Just nu har Mia och Fredrik en familjehemsplacerad kille på 18 år hos sig. Deras egna fyra barn är mellan 5 och 16 år gamla.
– Vi har alltid pratat med barnen och involverat dem i besluten och de ser familjehemsbarnen som syskon, säger Mia Urberg.
– Vi förbereder dem, både när någon ska komma till oss och när det är dags att flytta ut, säger Fredrik Urberg.

Med ett större barn blir det en enklare och mer naturlig process.

För Mia och Fredrik är varje familjehemsbarn en familjemedlem och de har medvetet valt att bara ha äldre barn hos sig.
– Med ett större barn blir det en enklare och mer naturlig process när barnet så småningom ska flytta hemifrån, säger Mia.
Deras familj och vänner ser positivt på att de valt att vara familjehem, men vissa undrar varför de valt att ta emot tonåringar.
– Vi har hört skräckhistorier om barn som rymmer, som är struliga och så vidare. De barn vi har haft hos oss har varit frivilliga placeringar, där föräldrarna själva har sett behovet. Det gör det enklare, säger Fredrik och Mia fyller i:
– Och det måste inte vara så att ett barn som placeras är struligt. Det kan vara familjesituationen som är det, barnet behöver inte alls vara det.

Barn i olika åldrar har olika behov

Mia och Fredrik tycker också att det är bra att familjehemsbarnet är äldre än deras egna barn.
– Barn i olika åldrar har olika behov och då blir det ingen konkurrens mellan dem, säger Mia.
Enligt Mia kan en utmaning i att ta emot en tonåring vara att barnet kan ha med sig en annan syn på eller förståelse för pengar eller att passa tider.
– Vi är väldigt strukturerade. Vi tycker att det är viktigt att passa tider, till exempel att man hör av sig om man inte kommer hem direkt från skolan därför att man hänger med en kompis. För oss är det också viktigt att alla sitter ner tillsammans och äter kvällsmat. Det är ett tillfälle då man kollar läget, vilka läxor och aktiviteter som är på gång. Det är något som inte alla har med sig, förklarar Mia.

Barnet ska bli en trygg person

Mia och Fredrik ser det som sin uppgift att stötta och lyssna, att förmedla goda rutiner och att förbereda inför vuxenlivet.
– Vi vill göra vad vi kan för att barnet ska bli en trygg person och få ett bra liv. Men det måste få ta tid, säger Mia.
Stödet från kommunen i familjehemsrollen tycker de är bra, med utbildningar och handledning. Den utredning som gjordes inför att de skulle bli familjehem är också en bra grund.
– Kommunen har en klar bild av vår familj som gör att de kan matcha placeringar hos oss på ett bra sätt, säger Fredrik.
De tycker också att det är bra att de och familjehemsbarnen har varsin kontaktperson hos Social- och omsorgsförvaltningen. Då finns möjlighet för bägge parter att prata om funderingar eller frågor.

Man kan behöva komma bort från sitt gamla sammanhang.

Mia och Fredrik bor i Åtvidaberg, men har haft barn placerade hos sig som kommer från Linköping.
– När man bor i en mindre kommun kan det vara en fördel att barnet kommer från en annan kommun. Man kan behöva komma bort från sitt gamla sammanhang, säger Fredrik.
När det gäller kontakten med familjehemsbarnens biologiska föräldrar vill Mia och Fredrik ska fungera så bra som möjligt. Och de fortsätter hålla kontakten med de barn de haft hos sig.
– De ska veta att de alltid kan höra av sig om de är något, säger Fredrik och Mia fyller i:
– Vi blir en extra hand, en extra vuxen som finns där för barnet. Och det är något som egentligen alla barn kan behöva.

Ett familjehem berättar
Familjen Bizzotto Lind

Öppnar upp sitt hem för barn i akut behov

Det är en tidig onsdagsförmiddag utanför Kisa och några få ensamma snöflingor letar sig ned från himlen. Men här, hos Helen Bizzotto och Staffan Lindh, ska ingen känna sig ensam.

Den 3 september 2012 var femåriga Sara och hälsade på hemma hos Helen Bizzotto och Staffan Lindh. 5 september flyttade hon in hos familjen. Idag är Sara tolv år och kallar Helen och Staffan för mamma och pappa.
– En del placeringar kallas för akutplaceringar och i Saras fall var det en sådan. Att ta emot ett barn är ett stort beslut, speciellt om man är ett förstagångsplaceringshem. Tanken är ju oftast att det ska bli ett permanent familjehem – åtminstone tills dess att situationen rett upp sig där barnet kommer ifrån, säger Staffan.

Det finns barn och ungdomar som inte kan bo kvar i sitt hem. Det kan till exempel bero på föräldrars sjukdom, missbruk eller andra personliga problem. Barnet kan då behöva flytta till en ny familj – ett familjehem. Att vara familjehem innebär att du, ensam eller tillsammans med din familj, tar emot en ny familjemedlem i hemmet och ger den all praktisk och känslomässig omsorg ett barn behöver. Innan du kan få ett uppdrag som familjehem utreder familjehemsenheten dig och din familjs lämplighet.

I Helen och Staffans fall gick utredningen snabbt. Mycket tack vare att de vid tidpunkten, sedan ett år tillbaka, hade haft ett kontaktfamiljsuppdrag. Idag har familjen, utöver Sara, ytterligare två placeringar, Emir, 17, och Lukas 11. De är även kontaktfamilj till ytterligare en tolvårig tjej.
– Jag har fyra egna barn sedan tidigare och Staffan har ett. När de blev vuxna och flyttade ut satt vi här med ett stort hus och ville fylla på, säger Helen och skrattar.

Hur har ni pratat med barnen när ni funderat över att ta emot nya placeringar?
– Vi har alltid en dialog och Sara brukar säga, "Inga barn ska ha det svårt." Emir skulle heller aldrig säga nej till att hjälpa någon annan, han är otroligt ödmjuk och omtänksam. Men vi skulle inte ta emot någon som inte passar in i vår familjebild. Vi vill inte störa den fina relationen vi har fått till barnen, säger Staffan.

Hur fungerar barnen ihop?
– De beter sig som syskon i allmänhet. De är sura på varandra ibland och älskar varandra emellanåt, skrattar Helen.

De är sura på varandra ibland och älskar varandra emellanåt

Hur har ni tacklat tankar och känslor kring att ni kan bli av med något av barnen?
Socialen gör överväganden varje halvår och om du inte är vårdnadshavare, vilket vi är för Emir och snart för Sara, kan det alltid bli förändringar, säger Staffan.
– Vi har väldigt bra kontakt med barnens föräldrar, i de fallen där de är närvarande. Sara träffar sin mamma varannan helg och Lukas sina föräldrar en gång i månaden. Det tycker vi är en stor trygghet, berättar Helen.

Plötsligt kommer ljusningen och då har det varit värt allt slit.

Varför tycker ni att fler borde överväga att bli familjehem?
– Det som driver oss är att se utvecklingen. Vid ett par tillfällen har vi varit nära på att ge upp, men så plötsligt kommer ljusningen och då har det varit värt allt slit. Många av barnen som inte tas om hand hamnar i andra svårigheter när de blir äldre och om vi kan rädda ett barn från det är vi glada, säger Staffan.

*Barnen som nämns i texten heter egentligen något annat.

Den här texten är framtagen av Creative Sales, Öst Media

En kontaktfamilj berättar

Var tredje helg blir Törnroths fem i familjen

I Boxholm bor Malin och Johan Törnroth, 27, tillsammans med sina två döttrar Tyra, 5, och Filippa, 2. Men var tredje helg berikas familjen med en femte medlem – till allas glädje.

Dörren till familjen Törnroths villa står på vid gavel. På den ljusa och glasbeklädda altanen är kaffe, saft och hembakat fikabröd uppdukat. Vi slår oss ner runt bordet. Kort in i samtalet blir familjens väg till kontaktskapet väldigt självklar. En kontaktfamilj fungerar som en extrafamilj för barn och ungdomar som av olika anledningar behöver stöd. Syftet är också att avlasta barnets föräldrar.
– Mina föräldrar var kontaktfamilj när jag växte upp, de hade barn i alla olika åldrar under jättemånga år. Eftersom jag och Johan träffades redan när vi var 14 år och bodde hemma blev det en naturlig del i livet för oss båda, säger Malin.

Mina föräldrar var kontaktfamilj när jag växte upp, de hade barn i alla olika åldrar under jättemånga år.

Trettonårige Sebastian, som egentligen heter något annat, bor hemma hos familjen Törnroth var tredje helg. Han har ett eget rum och en bestämd plats vid matbordet. Sebastian kom till familjen första gången för ungefär två år sedan. Några år dessförinnan hade han och hans familj varit med om en tragisk och livsomvälvande händelse – något som tog hårt på Sebastian. Han behövde få mer stimulans, i form av fritidsintressen, och miljöombyte.

När Sebastian bor hos Malin och Johan gör de allt som vilken annan barnfamilj som helst. De bakar, lagar mat, pysslar i växthuset, åker till Kolmårdens djurpark eller meckar med motorer.
– Jag har ett väldigt stort motorintresse så förra gången han var här bytte vi däck på bilen. Han tyckte att det var jättekul och jag tycker det är roligt att få dela det med någon, säger Johan.
– Och jag har ett stort intresse för trädgård. Sebastian har fått odlat egen chili och gurka och var tredje helg får han se vad som har hänt sedan sist. Han har fått lära sig att ha tålamod och att man måste kämpa för att det ska ge resultat, säger Malin.

Nu står tjejerna och hoppar vid dörren när han ska komma till oss.

Paret beskriver att Sebastian har kommit in i familjen på ett naturligt sätt.
– Vi var lite osäkra på hur allt skulle bli och hur våra barn skulle ta det här men det har gått hur bra som helst, säger Johan.
– Nu står tjejerna och hoppar vid dörren när han ska komma till oss. De ser honom som en storebror. Sebastian är yngst i sin familj så han trivs i den rollen, han får känna ansvar och att han kan hjälpa till, säger Malin.

Under tiden ett kontaktskap pågår har kontaktfamiljen kontinuerlig dialog med aktuell handläggare från socialtjänsten. Var sjätte månad träffas kontaktfamiljen och barnets vårdnadshavare tillsammans med båda parters handläggare för att utvärdera.
– Vi har precis haft ett sådant möte. Då pratar vi om vad som har fungerat bra och mindre bra, om det fortfarande finns behov av stöd och om vi vill fortsätta som kontaktfamilj. Båda parter var överens om att vi ville fortsätta så nu har vi förlängt med ett halvår, säger Malin.
– Vi har fått höra att han är mycket gladare och lugnare även hemma och det känns jättebra. För oss är det viktigt att det inte bara fungerar bra var tredje helg när han är här. Det vi ger på helgerna vill vi ju ska bygga något för framtiden också.

Det krävs inga stora saker för att det ska betyda något för barnet.

Malin och Johan tycker att fler ska fundera över att bli kontaktfamiljer.
– Det krävs inga stora saker för att det ska betyda något för barnet. Vi gör inget annorlunda när han är här och att vara kontaktfamilj är inget som är svårt.

Familjen Törnroth kommer att bli ett fint stöd för många barn i framtiden – det är lätt att konstatera. Här står dörren alltid öppen. Bokstavligen.

Denna artikel är producerad av Öst Media Creative Sales.

Ett familjehem berättar
Familjen Haukland

"Jag minns så väl när telefonen ringde"

Att göra skillnad för ett barn som behöver ett nytt hem behöver inte innebära så stora förändringar för en familj. Men för ett barn i behov av en ny familj innebär det stor skillnad för dess trygghet, vardag och framtida liv.

När vi besöker familjen Haukland har föräldrarna och alla barn kommit hem från jobb, förskola och skola. Pappa Marcus är gruppchef på ett lokalt företag och mamma Katja pendlar ett par mil till sitt jobb som butikschef.

Vi träffar familjen i deras hem på en mindre ort i Östergötland. De bor i ett äldre, renoverat, rött hus med vita knutar och snickerier. Där finns det gott om utrymme för de fyra barnen, varav tre är Katja och Marcus biologiska. I köket serveras det kaffe, te, saft och ett kakfat i flera våningar.

- Att vara familjehem är något som har funnits med naturligt för mig. Mina föräldrar öppnade upp sitt hem för flera barn och ungdomar under min uppväxt så det är något jag har med mig hemifrån, berättar Marcus.

Kontaktperson Maggan

När Katja och Marcus tre barn var små hjälpte de under en period en tonårsflicka som tidigare bott hemma hos Marcus föräldrar. Då gick de igenom alla intervjuer och alla noggranna kontroller som utförs när någon ansöker om att få bli familjehem, kontaktfamilj eller kontaktperson.

- Vi var därför redan utredda och registrerade som familjehem när vi fick frågan om ett nytt uppdrag. Jag minns så väl när telefonen ringde. Vi var i Vimmerby för att två av våra barn spelade Bullerby Cup i fotboll, vi blev jätteglada över frågan om vi kunde tänka oss att öppna upp vårt hem för en ettåring.

Att vara familjehem är något som har funnits med naturligt för mig.

Paret menar på att det inte är så stor skillnad på att ha tre eller fyra barn. Katja och Marcus har varit ett par sedan tonåren och är trygga med och vet var de har varandra. I Marcus föräldrahem hade Katja också sett på nära håll hur det är och vad det innebär att vara familjehem.

- Att ta sig an ett barn blir det du gör det till, för oss var det en självklarhet att vår nya familjemedlem skulle bli en naturlig del av vårt, vår släkts och våra vänners liv. Vi gör ingen skillnad utan hen stöps i samma form som våra andra barn. 

Familjen Haukland

Det märks att familjen är hemkär, tycker om att skapa en varm och familjär känsla i sin bostad och för sina besökare. Från vänner och bekanta har de självklart fått frågor om hur det är att öppna upp sitt hem, om svårigheter, kontakter med myndigheter och mycket annat.

- Barnet har en kontakt med sin socialsekreterare och vi en annan med en familjehemssekreterare. Det är viktigt att någon bevakar barnets intressen, hälsa och familjeliv. Att en socialsekreterare faktiskt kollar upp så att barnet har en egen säng, eget utrymme, det den behöver och att barnet mår bra. Samtidigt kan familjehemssekreteraren hjälpa och stötta föräldrarna.

Det är viktigt att någon bevakar barnets intressen, hälsa och familjeliv.

Den aktiva familjen tycker om att hitta på saker tillsammans. De fyra barnen har eller har provat på en mängd olika aktiviteter såsom fotboll, bandy, gymträning, dans och annat. De tycker också om att resa och upptäcka nya saker, det kan vara en resa utomlands eller att åka iväg på husvagnssemester.

- Vi tycker om att umgås och får så oerhört mycket tillbaka av alla våra barn. Att få höra ”jag älskar dig” från dina barn är väl det bästa kvitto du kan få som förälder.

Familjen Haukland

Katja och Marcus har hela tiden varit ärliga mot barnet om att det har två mammor och två pappor, de tänker att det blir mindre dramatiskt i framtiden och att de i längden ”tjänar på” att vara helt ärliga.

- Det finns ju så många olika familjekonstellationer idag så att någon har två mammor och två pappor är ju inget konstigt. Gör du det inte dramatiskt så blir det ju heller inte dramatiskt. Det gäller att anpassa sig efter situationer och ställa upp för barnet.

Barnets biologiska föräldrar är också mycket glada över att deras barn har fått det så bra. Och familjen Haukland har en bra relation med dem.

- Självklart träffar vårt barn sina biologiska föräldrar och ett biologiskt syskon regelbundet, det är både bra och viktigt för oss alla att de har en relation. Hens mamma brukar säga att hon älskar mig och det känns naturligtvis otroligt fint att höra, berättar Katja.

När jag lämnar familjen Haukland ska de börja med kvällsmaten. Och det är med en varm känsla i kroppen som jag inser att det finns ”vanliga” familjer som öppnar upp sina hem för utsatta barn och ungdomar så att de får en helt ”vanlig” uppväxt de också. Svårare än så behöver det inte vara.

Denna artikel är producerad av Öst Media Creative Sales.

En kontaktperson berättar

"Bästa betyget är att mina kontakter vill träffa mig igen"

Margareta Ax Lantz har arbetat som kontaktperson i Östergötland i ungefär tolv år. Hon tycker att fler ska fundera över kontaktpersonskapet och att göra något för att hjälpa andra.
– Man får massor tillbaka. Det handlar inte om att jag ska ha ett tack eller så, utan det bästa betyget är att mina kontakter vill träffa mig igen och igen, säger hon.

Vi möts på biblioteket, dit Margareta "Maggan" Ax Lantz har med sig en fikakorg innehållande kaffe och hembakad Toscakaka, som vi dukar upp samtidigt som Margareta börjar berätta om sitt kontaktpersonskap.
- Jag har arbetat som kontaktperson sedan ungefär tolv år tillbaka. Under åren har det funnits perioder när jag inte har haft några uppdrag. Då har jag saknat uppgiften och känt ett sug, det är så enormt givande, säger Margareta med ett varmt leende på läpparna.

Det är svårt att sätta ihop två personer som är allt för olika, det måste finnas något som förenar.

Att vara kontaktperson innebär att du är ett stöd och en vän åt en ungdom eller vuxen som går igenom en svår tid i livet. Orsakerna kan variera – det kan handla om sociala, psykiska och fysiska problem, beroenden eller en livskris. Huruvida en person kan bli hjälpt av en kontaktperson är alltid en bedömningsfråga som börjar hos kommunen och socialtjänsten – därefter kan parterna presenteras för varandra.
- Det görs en matchning. Det är svårt att sätta ihop två personer som är allt för olika, det måste finnas något som förenar. Idrott, handarbete, musik eller andra gemensamma intressen, säger Margareta.

Som kontaktperson får du ett arvode. Arvodet ska täcka utgifter och omkostnader i uppdraget. Det kan vara ersättning för kontantutlägg, bensinkostnader och arvodesdelen som speglar uppdragets omfattning. Uppdraget berättigar inte till A-kassa, semesterlön eller semesterersättning. Innan du kan bli kontaktperson utför socialtjänsten i uppdragskommunen en utredning av dig. Den består av en intervju, referenstagning och registeruppgifter, bl.a. polis- och socialregistret.

Just nu har Margareta fyra uppdrag pågående samtidigt – som flest har hon haft fem. Uppdraget går att anpassa utefter vad som passar en själv gällande hur många kontakter man har, hur ofta och vart man träffas. Margareta har i alla år valt att hålla kontaktskapet utanför sitt eget hem – i respekt mot sin familj. Hon träffar oftast sina kontakter på en neutral plats ett par gånger i månaden och hittar på olika aktiviteter.
- Det kan vara allt ifrån att bara fika och prata till att utföra vardagssysslor och aktiviteter som personen har svårt att göra själv, till exempel att handla, simma, gå på bio eller ge vägledning i samhällsfrågor. Kontaktskapet handlar om två personer som ska hitta en form för att umgås. Jag minns att jag kände mig osäker när jag tog mig an mitt första uppdrag men nu känner jag mig mer säker. Jag försöker tänka utanför mig själv och sätta mig in i den här människan och vad hen skulle må bra av, säger Margareta.

Det handlar inte om att jag ska ha ett tack eller så, utan det bästa betyget är att mina kontakter vill träffa mig igen och igen.

För tolv år sedan fick Margareta tips av familj och vänner, som också arbetade socialt, om att hon kunde ansöka om att bli kontaktperson. Hon ångrar inte en sekund att hon sökte.
- Man får massor tillbaka. Det handlar inte om att jag ska ha ett tack eller så, utan det bästa betyget är att mina kontakter vill träffa mig igen och igen. Min första kontakt var en tjej här i Åtvidaberg. Henne fick jag följa från det att hon flyttade hemifrån, till att hon träffade en kille och flyttade ihop med honom. Att hon fortfarande kommer fram och hälsar ger mig ett slags kvitto på att jag har gjort något bra, säger Margareta.

Margareta tycker att fler ska fundera över kontaktpersonskapet och att göra något för att hjälpa andra. Hon har tipsat en del vänner och gamla kollegor som hon tror skulle passa för uppdraget. I synnerhet män eftersom de är underrepresenterade.
- Men jag får ofta höra ”Jag hinner inte” eller ”Jag tränar så mycket efter jobbet”. Då förklarar jag att det som är så bra med det här uppdraget är att du kan träna ihop med din kontakt, och slå två flugor i en smäll, säger Margareta.

Denna artikel är producerad av Öst Media Creative Sales.

Vill du veta mer?

Kontakta oss
Du är välkommen att kontakta familjehemsenheten så berättar vi mer!
Telefon: 011-15 61 71
E-post: familjehemsenheten@norrkoping.se

Informationsmöte
Om du vill veta mer om uppdragen som familjehem, kontaktfamilj och kontaktperson är du välkommen till en informationskväll på familjehemsenheten. Läs mer och anmäl dig via länken: Informationsmöte.

Kontakt
Kontaktcenter
Familjehemsenheten

Besöksadress
Vikboplan 13
Norrköping

Postadress
Socialkontoret
Enhetens eller handläggarens namn
601 81 Norrköping

Relaterat