Reaktioner på våld

Att vara utsatt för våld och hot är ett trauma. Människor som utsätts reagerar på olika sätt. Somliga reagerar omedelbart, andra efter en längre tid, ibland flera år senare. Det är normalt och friskt att reagera på svåra situationer. Hur man reagerar på våld är individuellt, men det finns mönster som är gemensamma. Nedan beskrivs vanliga reaktioner hos kvinnor, män och barn som utsatts för våld.

• Psykiska/känslomässiga reaktioner:
  Sorg, skam, skuld, ångest, rädsla, koncentrationssvårigheter, förvirring, maktlöshetskänsla, ilska, låg självkänsla och självförtroende, depression.  
• Fysiska reaktioner:
  Huvudvärk, magbesvär, sömnsvårigheter, minnesstörningar, aptitlöshet och utmattning.
• Relationsmässiga reaktioner:
  Tillitsförlust, förändringar i sexuell aktivitet, känslor av ensamhet och främlingskap.

Reaktioner hos barn som utsatts för våld

Barn som upplever våld är utsatta för trauma. För många barn har våldet pågått under en längre tid.   Hur barnet påverkas beror på det sammanhang barnet befinner sig i och också på barnets ålder och kön. De minsta barnen reagerar mer på den vuxnas reaktion. Att se mamma eller pappa vara rädd är skrämmande för barn, då den trygghet föräldern står för försvinner. Det går att se ett visst mönster när det gäller reaktioner hos flickor respektive pojkar. Pojkarna kan använda mer våld i sina lekar och upplevas vara överdrivet intresserade av att prata om våld. Flickorna kan dra sig undan och tystna.   

• Ont i magen
• Koncentrationssvårigheter
• Spända, hyperaktiva, kroppen är i ständig beredskap
• Drömmer mardrömmar, sömnstörningar
• Huvudvärk
• Överdriven rädsla vid plötsliga ljud tex. högt ljud
• Drar sig undan från kamrater
• Slutar leka
• Aggressionsutbrott
• Gråtattacker
• Förskolebarn kan genom sin lek visa upplevelser av våld